Mobilmaster och basstationer
En mobilmast är bara bäraren – det är basstationen i den, med sina antenner, som håller kontakten mellan din telefon och nätet. Området en basstation täcker kallas en cell, och hela mobilnätet är ett lapptäcke av celler. Här går vi igenom hur masterna, antennerna och cellerna faktiskt är byggda, varför stora makromaster och små celler fyller olika roller, och varför fler master handlar lika mycket om kapacitet som om täckning.
Kort svar: masten bär, basstationen sänder, cellen täcker
Ett mobilnät består fysiskt av tre saker som är lätta att blanda ihop. Basstationen är radioutrustningen – sändare, mottagare och antenner – som tar emot och skickar radiovågor till och från telefonerna i närheten. Masten är konstruktionen som lyfter antennerna högt upp så att signalen når längre och har fri sikt. Cellen är det område som basstationen täcker, med basstationen i mitten.
Antennerna behöver inte sitta i en mast. Lika ofta placeras de på hustak, på fasader eller på stolpar – det avgörande är att de kommer högt och fritt. En enda mast delas dessutom oftast upp i flera sektorer: antennerna riktas åt olika håll, vanligen tre, och varje riktning blir en egen cell. Telefonen växlar automatiskt till den cell som ger bäst signal där du befinner dig, utan att du märker det.
Makromaster och små celler – två roller
Alla master gör inte samma jobb. Nätet byggs i två skalor som kompletterar varandra.
Makromaster – den breda täckningen
En makromast är den höga masten du ser längs vägar och ute på landet. Den sänder med hög effekt och täcker en stor yta, ofta flera kilometer i radie i öppen terräng. Makromasterna är nätets ryggrad: de står för grundtäckningen där det bor få människor men ytan är stor, och de är dyrast att bygga och underhålla. Hur långt en makromast når beror till stor del på vilket frekvensband den sänder på – lågband når längst, högband kortast.
Små celler – kapacitet där många trängs
En liten cell är en svag, kompakt sändare som monteras på en husvägg, en lyktstolpe eller ett tak. Den täcker bara ett litet område – ett torg, en station, en arena eller en gata med mycket folk – men just där lägger den till mycket kapacitet. I tät stadsbebyggelse kan en 5G-sändare därför sitta diskret på en fasad i stället för i en stor mast. Makroceller bygger ytan, små celler avlastar punkterna där trycket är som störst.
Tumregel
Makromast = stor yta, lägre täthet av användare. Liten cell = liten yta, hög täthet. Ute på landet handlar det om räckvidd, i city om kapacitet – och näten byggs med båda samtidigt.
Makromast mot liten cell
Samma nät, två skalor. Den ena bygger täckningen på ytan, den andra kapaciteten där många är samlade samtidigt.
| Makromast | Liten cell | |
|---|---|---|
| Placering | Hög fristående mast eller högt tak | Husvägg, stolpe, lågt tak |
| Sändareffekt | Hög | Låg |
| Täckt yta | Stor – upp till kilometer | Liten – tiotals till hundratals meter |
| Främsta syfte | Bred yttäckning | Kapacitet på trång plats |
| Typisk miljö | Landsbygd, vägar, förort | Torg, station, arena, citygata |
Hur snabbt en cell går och hur långt den når styrs i hög grad av frekvensbandet – läs mer om lågband mot högband och hur det förklarar skillnaden mellan stad och landsbygd.
Varför fler master ger bättre uppkoppling
Det är lätt att tro att täckning bara handlar om hur stark signalen är. Men varje cell delar sin kapacitet mellan alla som är uppkopplade i den just nu. Står du i ett område där väldigt många surfar samtidigt kan det gå trögt även om mobilen visar full signal – det är inte täckningen som tryter, utan kapaciteten. Det märks ofta vid stora evenemang, på pendeltåg och längs vägarna vid högtider när fler än vanligt delar på samma master.
Lösningen är att förtäta nätet: sätta upp fler master och små celler så att varje cell får färre användare och var och en får en större bit av kakan. När operatörerna bygger ut 5G sker mycket av det genom att uppgradera utrustningen i master som redan finns, och därefter genom att lägga till nya sändarplatser där kapaciteten tar slut. Moderna 5G-antenner hjälper också till: med många antennelement kan de rikta smala, fokuserade strålar mot enskilda användare i stället för att lysa brett, vilket pressar ut mer kapacitet ur samma plats.
Bra att veta
Fler master betyder alltså inte bara längre räckvidd, utan framför allt mer kapacitet där folk är. Det är därför städer förtätas med många små celler medan landsbygden förlitar sig på ett mindre antal höga makromaster. Vill du läsa om 5G som teknik och varför kapaciteten lyfter, se sidan om 5G.
Varför terräng, väggar och avstånd begränsar nätet
Radiosignalen från en basstation dämpas av allt den passerar. Berg, kullar, tät skog, husväggar och sänkor i landskapet skapar radioskugga – fickor där signalen blir svag eller helt försvinner. Signalen tappar dessutom styrka snabbt med avståndet till masten, och en antenn sänder framför allt åt det håll den är riktad; bakom, under och över antennen är signalen svag. Det är därför masthöjd och placering är så avgörande för hur långt en cell faktiskt når.
Det förklarar också den vanliga upplevelsen att täckningen är bra precis utanför huset men sämre inne. Mobilnäten är byggda för utomhusbruk, och i täta, energisnåla nybyggen kan väggar och energiglas dämpa signalen rejält. I en bil lägger metallkarossen på ytterligare dämpning. Den som har svag täckning hemma kan ofta förbättra läget med wifi-samtal eller en riktantenn mot närmaste mast – men grundbegränsningen sitter i fysiken: signalen orkar bara så långt, och bara genom så mycket.
När operatörer delar på masten
Att resa en mast är dyrt, tar plats och kräver bygglov, och kommuner och myndigheter ser helst att flera operatörer hänger sina antenner i samma mast i stället för att bygga varsin bredvid. Det kallas samlokalisering, och rent tekniskt går det utmärkt att placera master och antenner nära varandra utan att de stör. Mobilmaster räknas dessutom som ett allmänt intresse i plan- och byggprocessen, just för att näten ses som grundläggande infrastruktur.
I Sverige går två operatörer längre än bara delad mastplats: Telenor och Tele2 äger och driver ett enda gemensamt fysiskt nät tillsammans via Net4Mobility, vilket gör att de i praktiken får samma master och samma yttäckning. Det är något annat än att bara hyra plats i varandras torn – hur den nätdelningen fungerar, och hur den skiljer sig från roaming och hyrd kapacitet, går vi igenom på sidan om nätdelning.
Se nätet bakom varje operatör
Här ser du ett urval abonnemang med en nät-tagg som visar vilket av de fyra fysiska näten – och därmed vilka master – varje operatör kör på. Praktiskt om du vill välja nät först och operatör sedan.
Vill du jämföra näten var för sig, börja på översikten över de fyra näten eller läs vad ett mobilnät egentligen är på startsidan.
Läs vidare om tekniken
Frekvensband
Varför lågband når långt och in genom väggar medan högband ger fart men kort räckvidd.
Läs mer →De fyra näten
Telia, Telenor, Tele2 och Tre – vilka som äger fysiska master och hur näten skiljer sig åt.
Läs mer →Nätdelning
När Telenor och Tele2 bygger och driver ett enda gemensamt nät via Net4Mobility.
Läs mer →5G
Hur 5G byggs ut på masterna och varför kapaciteten lyfter där många är samlade.
Läs mer →Vanliga frågor
Vad är skillnaden på en basstation och en mast?
Basstationen är själva radioutrustningen – sändare, mottagare och antenner – som håller kontakten mellan din telefon och nätet när du ringer, sms:ar eller surfar. Masten är bara bäraren som lyfter antennerna högt upp så att de når längre. En basstation behöver inte sitta i en mast: antennerna placeras lika gärna på hustak, fasader eller stolpar. Det område en basstation täcker kallas en cell.
Vad är en cell i mobilnätet?
En cell är det område som en basstation täcker, med basstationen i mitten. En enda mast delas ofta upp i flera sektorer – antennerna riktas åt olika håll, vanligen tre, och varje riktning är en egen cell. Därför kallas systemet cellulärt: nätet är ett lapptäcke av celler där telefonen automatiskt kopplas till den cell som ger bäst signal där du står.
Vad är skillnaden på en makrocell och en liten cell?
En makrocell kommer från en hög mast och täcker en stor yta – det är de master som ger den breda täckningen på landsbygd och längs vägar. En liten cell är en svag, kompakt sändare som sätts på en husvägg, en stolpe eller ett tak för att lägga till kapacitet på en liten, tätbefolkad plats som ett torg, en station eller en arena. Makroceller bygger ytan, små celler avlastar där många är samlade.
Varför ger fler master bättre uppkoppling?
Varje cell delar sin kapacitet mellan alla som är uppkopplade samtidigt. När många använder nätet på samma plats räcker en enda mast inte till, även om signalen är stark. Genom att sätta upp fler master och små celler – att förtäta nätet – minskar antalet användare per cell, och var och en får mer av kapaciteten. Fler master handlar alltså lika mycket om kapacitet som om täckning.
Varför påverkar terräng och byggnader täckningen?
Mobilnäten är byggda för användning utomhus, och radiosignalen dämpas av allt den passerar. Berg, kullar, träd, husväggar och sänkor i landskapet skapar radioskugga där signalen blir svag eller försvinner. Signalen tappar dessutom styrka snabbt med avståndet till masten. Därför kan täckningen vara bra precis utanför huset men sämre inomhus, särskilt i täta, energisnåla nybyggen, och i en bil dämpar metallkarossen signalen ytterligare.
Delar operatörerna på samma master?
Ibland. Det är både billigare och bättre för miljön att flera operatörer hänger sina antenner i samma mast i stället för att bygga varsin bredvid – det kallas samlokalisering och är det alternativ myndigheter helst ser. I Sverige går två operatörer ett steg längre: Telenor och Tele2 äger och driver ett gemensamt fysiskt nät via Net4Mobility, vilket beskrivs närmare på sidan om nätdelning.